Reflektioner från dagen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, barn och ungdomar - kunskap, insikt och samverkan

Jag tror att jag och många andra från brukarorganisationerna känner att personal i diverse verksamhet jämnt anser att barnet får bättre hjälp någon annanstans än inom den egna organisationen. Med Nätverksmöten enligt västbus-modell blir det svårare att komma undan och samverkan kan börja fungera på riktigt.
Jag möter också människor som berättar om vårdkontakter där de lyfter fram att i allt det sjuka så såg någon det friska, eller som i Pelle Sandstraks fall så såg att det fanns 3 procent hopp och idag är han så frisk som han vill bli.
Och varför ägna livet åt att bli frisk, vad ska man göra sedan?

I Göteborg så planerar man nu att införa en tre-årig gräns för hur länge patienter ska kunna få vård inom vuxenpsykiatrin, de borde kanske lyssna på Maria Råstam som lyfte fram att för personer med Asperger kan behöva långsiktiga vårdkontakter livet ut, när exempelvis en tredjedel drabbas av depressioner.

Detta är något som jag kommer att ta med mig från idag, jag hoppas att de andra som varit här tycker att det har varit lika intressant som jag har tyckt.